Från bröstet strålar den
Den sprider sig sakta som ljuset i gryningen
Den smyger genom kroppen tills den nått varenda skrymsle
Tills den nöjt tagit över och härskar över hela mitt jag

Men det är inte ljus den sprider utan mörker svart som kol
Sprider sig tills ingenting som är rofyllt finns kvar
Tanken har den nått för länge sen
Förgiftat med sin ondska och sitt hat
Den är förlamande, ångesten
Men vissa tror nog att jag bara är lat