Tårar som landar på bröstet
har en sådan där konstig
varmkallhet
Tyngre än regn,
våtare än vatten
Har du tänkt på det, Väldansvän?

Jag har alltid haft lätt för mig
Inga hinder som varit
för höga
Inga problem som
inte kunnat lösas med
ett par om och några men

Idag lever jag på kredit
i vilsekommet hjärtas
logi
I verkligheten
är jag inget annat än en
parodi på idén om mig själv

Ett avtåg att ominnas

Ett budskap i sparsmakad version
Jag tappade både haka och
talförmåga
Under tillräckligt
många sekunder för att
du skulle hinna vända dig om och gå

Och stjäla med dig all min värdighet
Lämna mig lika blottad som
mina intentioner
Man får inte vara feg
men hur får man luft när man
tagit sig vatten över huvudet, Väldansvän?

De säger att när man nått botten
har man åtminstone något
under fötterna
Detta något leker sjöslag
under mig när jag springer efter
med insikten att inget finns att förlora

Väntar du då?