En till synes livlös klump av människa Vilar huvudet onaturligt mot soffan Den halvöppna blicken mot datorskärmen Ett par stela fingrar smyger mot tangentbordet Sakta är bättre än inte alls Orden fastnar mellan tanke och tangenttryckning Fastän ingenting förändras skiftar känslan Klumpen vet att sömn endast gör gott Ändå är den motbjudande Hur skön den är hinner falla i glömska Under dagens lopp