Du såg så bruten ut där du stod i mitt rum gråtandes,
den stora kökssaxen i din hand nära på att klippa av allt ditt toviga hår.

En tanke smidd av dig och ditt hat, en tanke som inte vill förstå att hur mycket man än försöker ändra på något, har det en meningen.

Jag kände mig ensam men vara bara rädd
Rädd för vad vi inte ville förstå.

Du kan inte kontrollera mig hur länge som helst.