Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Still, when I think of the road we\'re traveling on I wonder what\'s gone wrong I can\'t help it, I wonder what has gone wrong.


Jag har tystnaden i kroppen

Jag skulle förklara om jag kunde

hur det känns att
växa inuti
sprängas
ut ur sin kropp
gång på gång

splittras
rakt ner i sin kudde
sluta andas för att det inte
finns
någonting
någon

som förstår

Hur det känns
att vara sju år
och inte orka leva
för att det gör ont
för att allt det diffusa
bubblar inuti

och
när mammainteförstår
\"Det går över snart\"

och när det går
år
år
år

och det försvinner inte


(och nej
man förstår inte nu heller

jag förstår inte

jag vet bara att jag aldrig varit någon
som jag kanske borde ha varit)

Så lång hemifrån
och jag andas fortfarande
fast jag inte vet varför




Fri vers av glasfilosof
Läst 255 gånger
Publicerad 2006-01-13 16:57



Bookmark and Share

  pang
starkt och bra. man mår dåligt av att läsa den.
2006-02-08

  vintervila
din text är tollbindande och det går inte att sluta läsa
du är verkligen duktig. man känner igen sig och du är förskräckligt bra på att uttrycka dig i ord
2006-01-14

  sol
den som till slut kommer
att ta hand om dej är du
själv - men det tar tid och år!
mammor förstår sällan
- speciellt såhär starka känslor
(förnekelse?) - men du har
din kanal i skrivandet och
du är en mästarinna i att
uttrycka dej..bara det är läkande..

tjatiga jag igen **:) ***
2006-01-13

    ej medlem längre
Den här är jättebra, jag tycker den förklarar en känsla av utanförskap, en känsla av att inte passa in, att inte ritkigt vara som alla andra utan "ha en egen värld".
Den känns dessutom välskriven, genombearbetad ett par gånger alltså.
2006-01-13
  > Nästa text
< Föregående

glasfilosof