Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kemikalier

Jag stoppar ner i händerna i kemikalier, framkallar bilder i mitt huvud.

Ökar kontrasten, svart är svart och vitt är vitt.

De är så de blir.

Och vi får inte gå utanför ramarna.

För vi är fängslade inom de tjocka trädramarna.

Jag stoppar ner händer i kemikalier, framkallar bilder i mitt huvud.




Fri vers av mylullaby
Läst 363 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-01-31 15:05



Bookmark and Share

    ej medlem längre
En framkallningsvätska med starka kontraster där svart är svart och vitt är vitt och där det inte finns några nyanser däremellan. Dock finns det en viss känsla av instängdhet i dikten. De tunga ekramarna är satta och beskrivs som ett fängelse ur vilket man inte kan/får bryta sig ut och där man hela tiden måste hålla alla tankar och känslor på plats. Men bilderna finns där likväl och blir så oerhört klara när man doppar händerna i fixeringslösningen som bekräftar situationen och som binder en vid de invanda föreställningarna. Lite grann känns den här dikten som en ateljé. En plats där allt blir tydligt. Om detta är bra eller dåligt vet jag faktiskt inte, men intrycken tycks i alla fall vara helt påtagliga och översvämmar jaget med full och obehindrad kraft. Kanske krävs det också ett bad i kemikalier för att allt detta ska komma till stånd och för att man ska kunna se på sig själv med blicken hos en fulländad fotograf. Om detta är på gott eller på ont låter jag som sagt vara osagt. Kanske kan det handla om glädje, kanske kan det handla om smärta, kanske kan det handla om längtan. Men förmodligen handlar det om allt detta samtidigt och dessutom på en och samma gång.
2012-01-31
  > Nästa text
< Föregående

mylullaby
mylullaby