Bön
kärleken
nu har jag förödmjukat mig för dig ännu en gång
jag grät framför dina fötter
och bad dig att älska mig igen
kärleken
jag har visat dig min sårbarhet
jag slet ut mina lungor ur mitt bröst
gav dem till dig och bad dig att fylla dem igen
kärleken
jag har tagit mitt liv för dig allt för många gånger nu
kärleken
jag har trott på dig tills jag blivit blind för allt annat
men nu
har min tro börjat falna
kärleken
säg mig, är det dags att sluta drömma?
kärleken
när jag var liten sa de att jag hade en så bra fantasi
vet de inte
hur ont det gör att fantisera?
kärleken
snart har jag inga fantasier kvar
jag har inga färger
att måla regnbågar med
inga färger som kan
dölja min osynlighet
kärleken
jag känner mig så tom
kärleken
jag behöver dig nu