hur river man en 573 mil hög mur
när tomheten står på vakt på varje sida
och hatet står ovanpå med k-pist och
skjuter ner alla drömmar
som försöker klättra över till andra sidan
där gräset inte är grönare
men förhoppningsvis annorlunda


hur simmar man över ett oändligt stort hav
när hoppet redan förlist med ett fartyg
som seglade in i en storm för att
det drömde om äventyr och
nya platser långt härifrån


hur flyr man från något som är alldeles för nära
och hur närmar man sig det som redan flytt


hur ler man om man måste hålla munnen stängd
för att inte skrika och råka säga
helt fel saker
till helt fel personer


hur ser man
när man
måste blunda
för att inte
fälla tårar
för de
som inte
förtjänar det
och hur
gråter man
för de
som förtjänar
hela
oceaner
av sorg


hur släpper man taget
när huvudet är fullt av jagvillhadig tankar
och poplåtarna som verkar sjunga om oss
vägrar sluta spela sig själva i mitt huvud


hur fyller man alla hål
när man inte har någon att fylla sig med
och ingen tråd till att sy ihop såren
bara en nål att sticka sig själv med
för att se om man fortfarande kan
känna lite smärta


hur känner man när alla
känslorna blandat ihop sig till en
stor grå grej lite som en
mulen morgon då
solen inte skiner
och regnet inte faller