Ryssvintern är här , och det är inte den ryss jag egentligen vill ska husera bland mina lakan som sakta men säkert nu gör intåg.

Att frysa ända in i märgen och med den värsta sortens kyla som äter bland viljan att resa sig. Hårda bett en hit, en dit och något tungt infinner sig runt anklarna. Tunga anklar. Förlamade månne? Förlamade.

Det enda du kan göra är att ständigt hålla dina händer mellan dina mjuka lår för att få all den där lägesenergin som du så länge samlat på , att på något magiskt sätt överföras till dina vita knogar.

Vita knogar som snart blir blåa . Vitblåa knogar. Blåvita knogar som väntar på bättre tider och med bättre förpackade vintrar.

Björnen är död och vargavintern är här- ropa på våren kära du. För nu fryser jag.