Likt ett ok på mina axlar
ligger den tungt
Inom mig det stormar
det är allt annat än lugnt

I bland gör den så ont
att jag bara vill skrika
Den får mig att gråta
och i bland vill livsglädjen ge vika

Jag vill inte ha det så här
behöver få vara och ha någon nära
Vill vara lycklig och glad igen
och slippa denna jävla börda bära

Nu när mörkret
sakta smyger sig på
Känns det extra mycket
mörkret påverkar mig som så

Visst är det rätt så mysigt
att på kvällen tända massa ljus
Men då barnen lagt sig om kvällen
känns det fruktansvärt ensamt i mitt hus

Ensamhet kan behövas då och då
men då vill jag själv kunna välja den
Jag vill bara in i någons hjärta nå
djupare än enbart som vän

När kylan nu sakta kryper på inpå oss
vill jag tillsammans med någon kura
Tillsammans med någon tända tomtebloss
och sten för sten framtiden uppmura

I bland känns den av extra mycket
och gör extra mycket ont
Den skapar oro och ökar det inre trycket
får nuet att kännas extra tomt

Mörkret så sakta nu tar över
sveper med sina armar runt min kropp
Håller mig fast och sakta mig söver
vill bara skrika -stanna där, STOPP

Dundrandes över mig den så kommer
den här känslan utav ensamhet
Om kvällarna jag nu gråter
av rädslan att förbli ensam i evighet