Jag återspelar frekvenserna gång på gång
Kan jag ha gjort mig missförstådd
Gjorde jag någonting fel




Jag studerar frekvenserna noga
Kunde jag ha gjort något annorlunda



Det känns som om jag är där igen
För jag blir alldeles varm
Det känns som om vi står där igen
Mitt på gatan
Det blåser storm
Men jag fryser inte
Jag ser knappt något
För stormen bildar ett nät av mitt hår framför mina ögon



Jag hör din röst
Jag ser dina bruna ögon
Dina rådjursögon
Håret som spretar
Ditt leende



Vi skapar meningar
Berättar
Jag tycker om när du skrattar
Men det säger jag inte
För vi känner inte varandra

Men ändå just där på gatan
Känner du mig bättre än någon annan


Du hade kunnat få mig att stanna
Men det vet du inte
För jag berättar inte för dig vad jag tänker på
Jag står och ler och lyssnar


Stormen märks inte
Vi är i en bubbla

Det ända jag ser är dig
Du ser på mig
Vi pratar om allt och ingenting
Men jag vill inte fråga något som kan förstöra
Vill inte veta att du inte känner likadant
Vill bara stå där
I bubblan
Och se på dig


Vi träffades där inne på festen
Där alla andra är
Det är dags för mig att gå hem
Men du ska vara kvar
Men du följde mig ut
Trots stormen och kylan


Tiden tickar på och det är dags att skiljas åt
Det finns inte så mycket mer att säga
För två främlingar
Det är dags att gå



Vi börjar med ett tafatt, hejdå
Därefter, ha det bra
Så fort vi vänt oss om och börjat gå så vet jag,
att vi aldrig mer kommer att träffas
Vi skiljdes lika lätt som våra vägar korsats
Bubblan försvinner med vinden


Vi ler
Blickarna släpps
Vi vänder oss om och börjar gå
Jag håller mig för att vända mig om
Tänk om du redan är borta
Jag lever hellre på hoppet




Frekvensen tar slut
Det finns inget mer att analysera
Det är dags att acceptera
Det korta mötet är över
Det var en kort kväll i mitt långa liv




Allt förändrat
För jag vet att jag är dömd att älska dig på avstånd
I min alldeles egen ensamhet
På mitt alldeles egna vis
Men det kommer du aldrig att få veta