Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hur kan man vara ensam när man är med alla man känner


Mina tankar ger mig klaustrofobi

Jag skriker
AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH
Släppt ut mig
Släpp ut mig


Har tagit samma namn som klagomuren
Lågmält
Stel
Då ingen talar med mig om inget hänt

Bra/dåligt

Positivt/Negativt

Jag och jag och jag och jag

Mina tankar ger mig klaustrofobi
Rummet krymper
Eller blir jag större

Jag andas
Kvävs
Andas igen
Kvävs

Om jag så slängde mig platt på golvet och skrek

Alla tittar men ingen ser
Alla talar men ingen hör

Jaget före laget

Hur många gånger
Jag än stiger in i ett rum
Fullt av människor
Så känner jag mig ändå ensam

Tusen gånger
Och tusen igen
Jag tar på mig för mycket
Bugar och ber
Vill vara till tjänst

Jag ler
Tänker
”Det är inte så farligt”
Vill så gärna hjälpa

Jag stödjer er alla
Vem stödjer mig
Mina tankar är så fåfänga
Att jag skäms över att behöva känna dem
Höra dem

Blir framplockad när jag behövs
Stoppas ner i lådan
Tas fram
Ni gråter
Berättar
Jag lyssnar
Och svarar

Vill skrika
Känner ensamhet
Och ändå är ni här
Alla mina vänner





Vem tar hand om mig
När jag tagit hand om er?




Fri vers av Little missSunshine
Läst 368 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-02-02 19:08



Bookmark and Share


  RiJoKu
Ett rop på hjälp! Självklart är det inte fåfängt att vilja bli sedd.
Tala om för dina vänner att du känner dig förbisedd och ensam!
Bra skrivet, för jag förstår precis hur du menar och känner, och tror att jag förstår hur hemskt det borde vara.
2009-02-05

  lycksele
Om jag kunde nå dej skulle du få en kram av mej. Du är bra och du finns i mina tankar. Just nu, littleMissSunshine
2009-02-02
  > Nästa text
< Föregående

Little missSunshine
Little missSunshine