Du sa;
jag vågar nu, jag vill ha dej nu

Jag sa;

kom?

och
vi sprang hand i hand
flydde från bussar som bara skulle tagit oss
oändligheter och milslånga tomrum
ifrån varandra

Vi sa;
denna gången lovar vi att gå vilse i varandra för alltid

det finns ingen väg ut från våra ihoptrasslade kroppar
den sista bussen har ett tomt säte inatt

du valde att fylla
mitt tomrum istället


Jag viskade;
är du verkligen här?
tänkte är det här en dröm så dör jag
(det vore inte första gången)

nyper mej i armen
letar skarvar för att kunna riva sönder
drömmen
letar efter en reva
där verkligheten kan sippra in

men du ser så solid ut
petar på dej
nuddar din näsa med min och du andas på mej
och i mina lungor kittlas det för första gången

sedan jag vet inte när


sluter ögonen
tappar bort mej i din famn
sluter ögonen
och hoppas
att du är där
när jag vaknar igen



dina andetag fastnade i min hals
när jag vaknade nästa morgon
och fann mej själv
ihopkrupen i en skuggas famn

visst gör det ont
när drömmar leker med ens känslor