Gräver i byrålådan
Dunkar huvudet i muren
AHH dunkar huvudet så
hårt så hårt så hårt
i muren mellan oss
och den blir bara tusen gånger
högre varje gång du rör vid
mej varför envisas
du med att röra vid mej för
jag behöver dina händer
snälla jag orkar inte stå
upp jag är så
svag när du
ser på mej sådär
jag vill ju bara
gömma mej i din famn
låta verkligheten
leva utan oss för
några sekunder
om jag inte
varit så svag i mina ben
så hade jag sprungit
och då menar jag det verkligen
bara rusat rakt
ut ur ditt liv
och jag skulle inte ens
titta över axeln och se
om du såg efter mej
men det gör du
och du gråter
torka tårarna älskling
du är så mycket snyggare
utan min sorg på dina kinder
varje natt
ja varje natt så drömmer min
hud om din hud
så nära
så tätt tätt inpå
jag vill känna hur
blodet
pulserar
i din halspulsåder
känna hur
du får
gåshud när jag
sticker små
nålar i din rygg bara
för att se om du
är lika oberörd och
känslokall som
dina ögon skvallrar om
desperata försök att glömma
och varför försöker jag ens
när jag vet
att du kommer trampa på
alla mina visioner om oss
ännu en gång
snälla bara lämna mej ifred älskling
jag kan inte tänka
när du finns där
i mitt bakhuvud och ler
åt alla mina fåniga drömmar om
dina armar runt mej
och du vet sådan där
sagokärlek och
så-levde-dom-lyckliga-i-alla-sina-dagar-slut
jag är så trött
på att försöka få dej att
se lite mindre apatisk ut
så trött på att
förneka att jag bara
vill känna hur dina läppar
känns mot mina
jag har för mej
att det var
en rätt så trevlig känsla
jag är så rädd älskling
så rädd för att det inte var jag att
det inte var jag som
tömde dej och
tog dina drömmar ifrån
dej det var aldrig
mej dom handlade
om eller hur älskling
men allt jag kan göra
är att peka
och säga
ser du inte
hur tom min hand är
och hur din skulle passa
perfekt
i den