Jag andas åter
sommarens tråkiga färger
övergår äntligen till ett färghav
och luften känns renare än på länge.

Hårt mot klipporna nere vid havet
slår vågorna och väter allt i sin närhet
vinden viner och jag drar upp min krage
ser ut över havet och fylls av en känsla av välbehag.

Trädens kala kronor sträcker sig

långt upp i ett försök att få sol
snart ger de upp och det sista lövet faller till marken
sommaren är död.

Aldrig mår jag så bra
som när hösten drar in över taken
och mörkret bäddar in oss med sin svarta mantel
i ett försök att få allt att somna in.