Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En känsla jag har ibland när allt bara känns för mycket. Vilja stänga ute allt, isolera sig själv från omvärlden.


Enstöring

Jag lever ensam i ett ödehus
Lugnt och stilla.
Bara vinden kan släcka mitt ljus

Inga möten, inga sammanträden
Räknar årsringarna på träden..

Här kan man bli paranoid
men det har jag vant mig vid
--------"----------
Allt är en evig väntan,
en obeskrivlig längtan




Bunden vers (Rim) av Livskarusellen
Läst 212 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2013-09-06 19:01



Bookmark and Share


    ej medlem längre
jo, ibland blir det så.
2013-09-26
  > Nästa text
< Föregående

Livskarusellen
Livskarusellen