Jag har aldrig sett himlen så grå.

Asfalt, grus och betong.
Tågen susar förbi en öde perrong

...Och det brinner i mitt hjärta, min hjärna, min själ.
Vill ibland kasta mig ut, utan att ens ta farväl.

Försöker sansa mig, skaffa distans.
Börja om, ge mitt liv substans.