Kära Karin!

Käraste finaste (saknade) Mormor Karin. Min namne och föregångare, från de djupaste hälsingeskogarna. De blå bergens landskap. Hoppas du har det bra!
Kommer du ihåg resorna vi gjorde, till Kalv, och Karsjö? Alla somrarna. Koltrastarna. Melodin utanför stugan. Kottarna vi räknade, knapparna av glas.

Toka.

Jag tänker kaffekoppar, kanelbullar och kexchoklad. Kalasvädret vi ofta hade, klänningarna, de blå, hänger fortfarande kvar på vinden. Katterna är sedan länge borta men kråkorna kraxar fortfarande likadant. Klockan tickar i köket, din kofta hänger kvar på stolen. Korten på väggarna hänger lika snett nu som då och knuten du knöt på sandalerna håller ännu. Känner kärlek. Det enda som saknas är körsbärsträdet.

Och så du.

Vill bara säga en sak till.

Tack!

Kära hälsningar och kram, Karin