jag vaknade av att jag insåg
att livet var underbart
i Costa Rica
som jag insett flera gånger innan,
att jag vill bosätta mig just där, med en kolibri i mitt kylskåp
och ett par mini-shorts h o v e r i n g i luften
där man fick ananas till frukost, och den var skivad just en 2,5 minuter innan vi fick den serverad
på vår träbord
inte som den typen som legat i kylskåpet över natten och fått en helt annan färg
och servitören, han som grillade fisk och gjorde choklad-kaka \"for the special lady\" och jag blev kär i hans fingrar som var solbrända och erfarna, kanske färgade av kakaobönerna
han smilade åt mig precis som \"du har tur som får komma här ifrån om två veckor\" fast man ändå ville tänka att han sa \"silken tur jag har som får stanna kvar här
efter två veckor\"
han skyndade snabbt snabbt långsamt fram med \"the fruit plate\"
och oooooh, aaaaaah, this looks good vi fjäskar lite nawww
melon och passionsfrukt och HEJ titta, ljusgul ananas som är ljummen och mjuk som kiwi-kött fast i långa frukt bitar
och just det ögonblicket inser jag inte att jag en dag sitter här
med
mörk-gul, rinnig, ägg-gule-aktig ananas som jag äter till frukost
idag och imorgon och alla andra dagar
utom när jag äter vitt bröd
de dagarna är tråkiga dagar för
då har jag ingen fantasi
men så har jag inte känt mig på fem dagar
och jag har käkat vitt bröd ändå.
för det var gott med morotsmarmelad..

men varför skulle jag insett vad jag skulle göra, om fem år
jag vill inte veta, det är inte INTRESSANT
det var det inte då heller,
jag bryr mig bara om min ananas och kocken som hade fina händer
för han är min idol, för han ville att jag skulle, stanna kvar
i min dröm