Rädda, rädda, rädda, dig, mig, dem, det han, hon.
Rädda, rädda, rädda, mig.
Jag tar på mig alla, de sitter på mina axlar, jag är hjälten som ska rädda alla, de som har det illa, även dem som inte bryr sig om att bli räddade.
Jag, jag, jag, ska viga mitt liv åt att bära andra på mina axlar, men jag själv stupar.
Om jag själv stupar, kan jag ingen rädda, varför, varför , varför, tar jag på mig denna uppgift?
Jo för de kommer och säger; Lina, rädda, rädda, rädda, mig och jag säger ja om jag kan och orkar, om jag först räddar mig själv.
Rädda, rädda, rädda, stakars mig.