Ibland när jag tänker på dina lena händer
dina andetag mot min hud
och tysta tårar som göms under din kudde

ibland
ibland gråter jag för dig
och för alla tappade drömmar du aldrig tog upp
och lät växa igen

Löven som gömts under din hud
smulas till ånger ut i natten
och jag försöker glömma din panik
som nu bor i mig

Jag blundar inte längre för dina
vilsna ögon
och jag kan se skräcken som springer i dig
jag tror att jag tappade dig där
mellan träden och solen
om du minns
den gången du slutade andas

(Finns du kvar bland sprucken längtan
har du tappat all din lust?)

jag saknar dina fingertoppar mot min hud
letande fingrar
som aldrig hittade

har du hittat nu?

(och även om du aldrig visste vad du ville
trots att du alltid sprang runt i vilsenheten utan karta och lät
trötthetstårar regna över dig

trots att du alltid saknade det vi andra alltid haft

så tror jag ingen annan sett
så många ögonpar som du)

Jag undrar om du andas än
jag undrar om du rest dig upp
och jag undrar om du saknar mig ibland?