Det här är ett brev för alla tårar som glömdes bakom saknaden
för alla gömda tankar som låstes in under frosten

det här är ett brev för dig Amiel,
och för alla spruckna drömmar du förlorat

’kanske var det hösten som tog oss
när dina ögon slutade sjunga för mig
kanske var det hösten som begravde våra
vemodsord
och natten som slet i våra andetag’
skrev du till mig när vi förlänge sedan slutat andas
och det var åratal sedan jag gömt mina andetag i din hud

men jag minns dina ögon
jag minns fortfarande dina ögon när du sträckte mig lappen
när du gav mig dina ord
kysste min panna

och sprang mot mörkret
mörkerskogen som åt din längtan
~~

Jag såg dig aldrig mer
och dina dofter har fastnat i min hud
lika stark som du var förr
lika svag som jag är nu

och jag glömmer aldrig dina längtansögon, Amiel
jag glömmer aldrig dig