Hon tog sparken från de Bohuslänska
Klipporna
Ned mot den frysna isen
På morgonen,för att hämta hem
Sin sons cykel,från handelsboden
Som han klagat,längtat
och gnällt,på hans
Sjätte Födelsedag
Den första Januari
Hon kom hem i natten
I stark blåst och blötsnö
Men cykeln hade hon
släpat med sig hem
Till sin älskade son,som grät
Och vakande sov vid hennes sida.
På tredje natten somnade hon in
I svår lunginflammation som tog
Hennes liv.
Fadern i grym besvikelse
Anklagade sin son's
Gnäll och längtan för att ha tagit
Livet av sin älskade kvinna.
Det blev till ett sår som aldrig
Läkte.Och Sonen växte upp i
olika fosterfamiljer.

Hamnade i Finska Vinterkriget.Blev
sedan Sjöman.Konvojtransporter
över från England,överlevde allt
Men förlät aldrig sin Far.
Vid begravningen fick barnbarnen
Stå där med sin Farbror,yngste brodern
Stenhårda hjärtan mellan två som
aldrig blev läkta.
Äldste sonen deras Far
Kom ej.Försvann ut i Böljande
Hav,för att slippa pinsamma relationer
konflikter,konfrontationer

Stursk,ensam,stolt.
Som den Bohusländska klippan.
Mot saltstänkt skummande Hav

Kvar hos den ene Sonen
Står en ensam pojkcykel med flagnad
färg,rostangripen på gräsmattan
Invid en granhäck,med rottingkorg
Istället för sadel fylld med blommor

Några gäster har försynt påpekat om
den inte skulle ersättas med något mer
Trädgårdsmässigt passande.

Aldrig i Livet

För det är
Det dyrbaraste minne han har
Efter sin Farmor och Far

Och den stannar där
Så länge hans egna
levnads dar finns kvar.