Han stod med ryggen till
var alldeles bar
De gnuggade ögonen
och fnittrade tyst

såg hur svetten
på huden glimmade
och gav konturer åt
hans spända muskler

Han rörde sig knappt, men
armarna krängde
och nacken böjdes
som var han bedrövad

En sådan stackare
tänkte betraktarna
Han såg dem inte
och vände sig aldrig om

När han begett sig
till ljusets fägring
var han inte mer synlig
för åskådarögon

De såg helt frågande på
vattenpölen
Var den hans tårar,
hade så han gråtit.



29/4 2011