Glänta på tygets blommande väv
skjut fönstret ut, beskåda
liljorna intill grindstolpen sträv
fallen omkull i våda
fålen som står och plirar så slött
hundvalpen som vid forden ler sött
allt som i skenet glimmar
ännu i några timmar

Grannfrun går över gården med ok
vinkar åt dig och skrattar
påstår att du mest liknar en tok
som dina ögon hattar
Än är din blick i himlen så klar
än kan man fråga sig om du har
riktigt ur sömnen vaknat
eller den länge saknat

Katterna slåss, hörs vida ikring
låter mer än de verkar
Grannbarnen dansar sju man i ring
sjunger en sång om särkar
Särklandet, det var vikingars mål
har de fått höra, sanningen tål
kanske att kritiskt granskas
om man med den vill handskas

Snickaren fäster stolpen igen
räddar den stackars grinden
Mycket har farit illa med den
barn, djur, ja, även vinden
Säkert skall den bli trasig på nytt
grannskapet är ju proppfullt av knytt
alla med bus i hågen
Hämta mer plank från sågen!

Sjung om studenten, hörs det ett rop
eka bland stugors knutar
Ungdomens folk i hundrade knop
rusar, och bilhorn tutar
Katterna sluter fred i ett slag
hör om studenters lyckliga dag
vet inte vad de anser
flyr, tar just inga chanser

Tindrande unga herrar i kör
skålar på innergården
sjunger om framtid, viner och smör
pyntar den gamla forden
med serpentiner, böcker och skum
– mer på den plåten får inte rum –
kör några varv i gruset
Då dundrar far i huset:

Det skall väl själve tusan som ni
till att vår frid begrava!
Att ni examen tagit vet vi
men har ni vett att stava
Står det måhända ”Åk gärna fritt
allt som är mitt det är också ditt”
någonstans här att läsa
framför ers nåders näsa!

Det är en tid då skamrodnad känns
Sålunda ber om ursäkt
alla de glada ödmjukt med ens
kylda som av en skurfläkt
Där slutar din historieflykt
Fönstret försvinner, men det var snyggt
väl huset före prydde
Mormor gardinen sydde.



30/4 2024