Hålet var runt
och liknade en djurgrop
Ovanför hängde tuvor
i sina livlinor till rötter
Det regnade inte längre
jag släpade mig fram

I hålet
som var ett provisorium
låg en lerkropp med
ögon och händer
Det var tyst
nästan alla var döda

Det rykte från hans mun
där i vätan hade han blivit
en skorsten
Han log åt skämtet
sade sig ändå vara
oskadd.



9/6 2011