Det schackbrädeslika marmorgolvet
var som en port i sig
Hon minns trapporna
och skymten av
stängda dörrar nedanför

Någon spelade piano utan känsla
En barsk kvinnoröst
hördes ut i trapphuset
Hon ville vara med
trots rösten

och när hon inte fick det
blev flickrummet
en dansstudio
fönsterbrädet en barr
Blomkrukorna togs ned
och
pigtittaren förflyttades till fönstret

Sedan tog hon av sig
sedan tog hon på sig
spetsunderklänningen
finstrumpbyxorna
och mockasinerna

försökte nynna som
det där pianot
Det var så
hon lärde sig sjunga
och det var då
som fantasin
tog fart

Nu tackar hon dem
som inte lät henne dansa
för allt hon upptäckte.



14/4 2015