Aldrig mer
ska jag sätta nyckeln i låset

kliva in och mötas
av dina ord

är det du Äva

(jag avskydde det som barn
ingen kan väl heta Äva)

aldrig mer möta din blick
inte svara på dina frågor
inte finnas i dina tankar

du fattas mig

döden kom en dag
och tog mått på din kostym
som Tranströmer skrev

stryk mig på armarna, bad du
hör ni klockorna ringa

vi hörde inga klockor
och döden vände sig bort
för en tid

samtalen fortsatte
nu mera mödosamt
orden kom inte längre lika lätt
andningen alltmera tung
kroppen utan ork

en hand strök din kind
den sista dagen

så kom han tillbaka om natten
och hämtade dig

       *

jag ska minnas dig
när jag står vid bäcken

lyssnar till vattnet
ser dina ormbunkar
plockar dina vinbär
går stigen på berget
drar potatisfåran
ser yxan och sekatören

dricker vattnet
ur vattkällan på berget

ser det lilla barnet
som lekte med din hand

klarheten i din blick

genom smärtan
genom mörkret
i ljuset
i tacksamheten
i kärleken

fanns du fanns vi

jag har aldrig levt utan dig förut

© Eva Langrath 2015