MOR

Jag ser på ett foto,
Då plågsamma tårar faller från min kind.
Samtidigt kunde jag, känna en kall vind.
Jag kände hur min kropp rös
Och jag stod där bara och frös

Jag ser en stark kvinna som tog mig till liv,
När jag tänker på henne så känner jag,
en vass kniv.
Som sakta skär in i mitt hjärta,
Där jag bär all smärta,
Jag önskade att jag dig kunde nå,
För min mor jag älskar dig så

Lämna mig inte här,
För jag känner så mycket besvär,
Utan dig i mitt liv känns allt som ett hot,
Och du min mor, du är mitt ända bot


Jag önskar att du fanns
Men allting hängde på en lös krans,
När jag sakta tittar upp på den stora skyn,
Ser jag då en vacker syn,
En röst viska tyst i mitt öra,
Här får du något gott att höra;

”Din mor får du snart se,
Och den nyheten fick mig att le”



Sonia