När mitt hjärta brister…

Känner jag hopplöshet.
Varför lämnade jag dig?
Vid varje tillfälle fanns du där…
Gav mig trygghet…
Kärlek.

Varför sökte jag mig bort?

Du fanns vid min sida när farmor försvann…
Ävenså när min underbara hund dog…
Vid den tidpunkten jag sökte efter tröst…
Fann jag alltid din hand.

Du torkade mina tårar… vilket jag idag får göra själv.
Såg jag ner på dig?
Var jag mycket bättre?
Eller var det helt enkelt för bra?
Kanske, för bra för att vara sant?

Är vi inte menade för varandra?

Kommer det någonsin bli vi? …
Visst är det försent?

Jag lever kvar i det förflutna.
Du har gått vidare.
Kan inte glömma bort ditt vackra ansikte…
Ditt sätt att gå…
Lång och stilig.

Du är och kommer alltid att vara en del av mitt liv
Gråter om kvällarna

Dagen jag vände dig ryggen, lämnade jag mitt hjärta…
Ett misstag som dagligen påverkar mitt inre…
River sönder alla sår... gång på gång.
Blod överallt...
Det gör verkligen ont.

Känner mig ensam.
Hoppas du inte njuter…
Säkerligen, krossade jag ditt hjärta…
Du måste förstå…
Det handlade om mig…
Jag var osäker.

Såg antingen enormt eller obetydligt
Kunde inte skilja på gott eller ont

Min fiende var ingen annan än mig själv.

Kommer du någonsin förlåta mig?

Måste jag slipa mitt språk när jag förklarar min kärlek?
Jag älskar ju dig.
Vill spontat utveckla mina känslor.

Lära känna mitt sanna jag…
Efterlämna mitt falska yttre.

Vill enbart finnas i din famn…
Det är allt jag vill.