Min vän, du tror väl inte att jag verkligen vill ha dig
Din vänskap är en tröst för mig en flykt från ensamhet
Du lockar mig att röra dig, att lämna det jag äger
Att vila i ditt läger
din mörka lägenhet

Min vän, du är ett under när du verkligen försöker
Ditt huvud går på högvarv när du söker efter svar
Flanörpoet som vindögt navigerar ibland stjärnor
Den största utav hjärnor
Vill be mig stanna kvar

Min vän, jag går nu trots att du förklarat att jag felar
min kropp är allierad med din raka retorik
För jag har gjort det förr, har blinkat bort var ljuvlig hägring
ty varje glimt av fägring
är dock den andre lik