Innan Adam och Eva
gjorde Gud bara män.
Dock får han sona
för misstaget än.

Hur mycket än mången
försökt sanningen förvrida
så kan jag säga att biologi,
inte var Guds starka sida.

Han begrep ju inte
att det krävs en kvinna ibland.
En som diskar, tvättar
och sätter hjärtan i brand

Föda barn som i sin tur
stadgar för en kommande tid.
Gud fick några tips från ovan
och sände en kvinnlig individ.

Han skickade den
bästa skapelse han gjort.
Nu ska det göras barn
och det ska göras fort.

Grottmännen stod där
bländade av sin syn
när guds gudomliga verk
föll ifrån skyn.

Kvinnan var vacker
som en solnedgång.
Männen kände något
i sin rådjurskalsong.

Hormonerna bubblade
som en kolsyrad dryck.
Kvinnans långa hår
svajade till med ett ryck.

Männens grymtande toner
låter ungefär som idag.
Deras läten ekade
genom skog och vattendrag.

Gud bevittnade skedet
från skyarna höga.
Ett skrytsamt sken
lös i hans öga.

Gud glömde dock bort
att giva männen förnuft.
De förstod inte signaler
som kyssar genom luft.

Männen tog sig mod,
gick fram till denna kvinna.
De kliade sig i skallen
visste inte vad de skulle finna.

Sen kom den ”vise”,
fortplantningens hopp.
Han stirrade sig blind
på kvinnans kurviga kropp.

Sen fattade han tag
på sin hemgjorda slägga.
Drämde kvinnan i plytet
hon föll pladask i gegga.

Guds tårar stänkte.
”Vad gjorde jag för fel?
Nu grillas min skapelse,
det blev inget kel”

Männen tackar för maten
med ett långvarigt stön.
Det var här den blev till,
vår middagsbön…..