Hon frågade dig hur det var mellan dig och mig nu...
du svarade att båda var överrens
om att vi inte är vi, utan du och jag,
för att vi inte har fungerat de andra gångerna.
Hon rättade dig; \"DU, DU har inte fungerat de andra gångerna!\"
\"Jag vet att jag är orsaken, ja. Och jag vill inte att det händer igen.\"
\"Älskar du henne?\"
\"Ja, det gör jag.\"
\"Vad är då problemet? Du älskar henne, hon älskar dig. Det är bara att sluta hålla på med saker som sårar henne...\"
\"Men jag vet inte hur...\"

Du älskar mig men vet inte hur.
Fel, vi är inte överrens om att vi inte är vi.
Du tror vi är överrens
för jag har inte sagt emot det.
Sätter jag den etiketten på dig, på mig, på oss...
så kommer du fly.
Därför gör jag inte det.
Så länge du är så underbar som du är nu
så orkar jag knappt bry mig.
Men det gör ont att säga emot
hela tiden
när hela stan säger att du och jag är vi igen.
Öppet förhållande, eller vad kallas det?




Så länge vi
är så underbart som vi är nu,
så orkar jag knappt bry mig.

Det var längesen det var såhär bra.