Flicka lilla i gungan
for,med den sårade
Vildanden i famnen

De ville henne äta
Upp,ty de voro så
hungriga av missväxt

Den svultna släkten
hennes

Men månader
Foro och anden
Den tillfrisknade

Samt grödor djur
och växtlighet det
frodades

Till hösten flögo
den
livat över nejden

Men flickan lilla
söta,insjuknade,
dogo i lungsoten

Och hennes enda
gröna klänning

Hängdes ut på
Klädestrecket

Nytvättad att
Luftas på för
att sedan
Följa med in
-till Graven

Eftersom flickans
sista Önskan det
så varit!


Då kom Vildanden
farande,satte sig
bredvid klädes
plagget

Och snattrade
så längtansfullt
ömt nån slags
Fågel-svanesång

Då voro de anhöriga
Så tagna att aldrig mer
de något andkött åto.