Det handlar inte om gudar
Det handlar om de ansikten
ni går förbi varje dag
på gatorna i vår stad
Det handlar om ansikten

Just därför att ni inte pratar med dem
är deras ord de enda värda att höra
Just därför att ni ser ner på dem
som bortkastade cigarettfimpar
mutar jag in dem som guldfyndigheter

Ni kanske kallar dem bortkomna,
luffare och original
Men jag vet
att den tandlösa japanskan är Yoko Ono
att den skäggige mannen
med godhetsflinet är jultomten
och att pojken som skyggar undan
är världens hemligaste poet

Personstöld kanske ni kallar det
när jag hjälper vardagsslavar fly
Men jag tror att jag har fått
en sanning förklarad, renad och upphöjd
att jag ger dem sanna identiteter

Obelix och Leo Trotskij
vinkar till er från det drömslott
mina tankevingar förde dem till
Det kanske är just då
ni råkar vända bort blicken
Men jag ser att de lever
mycket lyckligare där
i min urbana mytologi
än i kylan från era bortvända ryggar

Ni kanske kallar det fantasier,
kallar dem offer och svaga
Men jag tror att deras sanning är saga
och att sagan släppt sanningen fri