Hans händer berättar
på svarta och vita tangenter
om en drömmares minnen
De naiva, försiktiga tonerna
De enkla, sanna harmonierna
som kärleksfullt torkar av imman
på fönstret till det förflutna

Musiken letar sig ut genom fönstret
når den bild jag just betraktar
Det kala trädet på en grusrektangel
vid hus av våt sten och betong
Gator som torkar efter regnet
Jag har sett dem för många år sen
Och de har alltid väntat på
just de melodier som nu når den
Jag förstår det med ljusets hastighet
Som att av en slump hitta rätt frekvens
och få en klarare bild
än den man letat efter

Världen öppnar sig…
Ögonblicket kliver ut ur sitt sammanhang
blir sin egen dimension
Tårarna måste komma
i den barnsliga glädjen över
att äntligen ha hittat hem
I den omätliga sorgsenheten
att ha varit älskad över allt
av någon för länge sedan bortgången
Att ha funnit ett ögonblick, fullkomnat