Myrmarken vilande i dig
med sin särskiljande doft

Tredskande sump-gölar
Speglade molnens anletsdrag

i tidlös andakts-känsla
utan något kors att be
-höva bekänna sig till

Myggornas bolmande ryttar
-svärmar

Det insvepande kvällsdiset
så stillsamt svävande

Som draperier av genom
-skinligt sömngivande
kommande dröm-scener

Från ett Trumslagar-kärr
som
fridfullt lägrade sig till ro

När solen lämnade dagen i ett
guldsilver-rött skimrande sken

Och natten anlände med
sitt bidande svalkande
sömngivande mörker

Då vandrade även tanken bort
från myren Och drog sig upp
mot molnen

Men myrens älskande
hjortron hjärte-doft
Den lämnar en aldrig

För den som allt bär den
magiska sump-blåkråkans
vingslag inom sig.