God dag, min käre, minns du mig
vi sågs vid blomsterbacken
i aftonsolens sista ljus
en gång för länge sedan
Du tog min arm, jag log mot dig
som glansen uppå lacken
Med brisen kom ett vackert sus
Det var den sista fredan
Du skulle resa bort, min vän
Så sade du, jag hör det än

Du tog min arm, med rosenkind
jag följde dig på vägen
och fraset från min klänningsfåll
lät tungt som från gardinen
den där, du vet, på stången trind
i salen bakom stegen
som någon efter underhåll
glömt kvar med bärkaminen
Den var så röd, nog minns du det?
Så röd, som hudens rodnad het

Då minns du också hur vår sol
gick ned för himlens kana
Än kan jag se din stolta min
och värjorna i bältet
och höra andningens eol
ge liv åt blod och bana
men bortom världen och dess vin
låg dödlig sådd på fältet
Farväl, min käre, tankens flykt
förmedlar ingen ändalykt.




25/8 2023