En självgod liten gräshoppa mötte en gång
en myra som bar strån till sin drottning
och sade till densamma Att du jämt är på språng
tacka vet jag att leva livet med brottning!
Varför kivas, sade myran
när sådant finns som frid och fred
att förlora sig i yran
sådant kan jag inte med
Mycket hellre vill jag streta
och i himlen få min lön
Den som såras, skall du veta
kan få be sin sista bön

Den vackra lilla gräshoppan gav sig dock ej
Vem pratade om slagsmål, min flicka,
nej, bättre upp, jag menar att du bör roa dig
medan tid är, och livets sockerlag dricka
Åh, du pratar visst om hanar
men jag är inte till för kel
Hur än träget du mig manar
skall jag svara Du har fel
sade myran, och på vägen
mot sin stack hon kursen höll
när hon skyndade på stegen
Aldrig någonsin hon föll

Den dag som sedan följde var mulen men varm
Bland grässtrån alla gräshoppor möttes
bedårade av stunden och av artfrändens charm
ty så är det, att ingen nykär förtröttes
Sedan lade deras honor
någonstans på sin gröna äng
många ägg likt andra konor
återvände till sitt gäng
medan myran oförtrutet
bar på boss från gammal ved
av ett träd rätt sönderbrutet
Och hon lade ägg hon med.


17/9 2023