du dansade i skenet

av min avundsjuka

medan jag förlorade vettet.

vacker och graciös

likt en älva

smekte du gräset med dina steg.

du fastnade i ett av stegen

stannade och såg upp

mötte min sårade blick.

någonstans kunde jag urskilja

hur du kämpade att förstå,

att försonas, att säga förlåt.

frusen fast fick du stå kvar

medan jag ställde upp i en vals,

och dansade på lätta steg, bort.