Regnet strilar
bildar ränder över vårt fönster
husen bäddas in i gråheten

Jag tänder ljuset
intill muggen med ängeln
fyller den med varmt te

Kupar mina händer runt
muggens varma rundhet
öppna sakta locket
till den blå minnesasken

               *

hennes hår i stram knut
jag sittandes i hennes säng
hon hette Augusta
och lyssnade när jag pratade
hon försvann när jag var fem

               *

finner ett pärlande skratt
från ett barn som aldrig blev tre
Ninas hette din kanin

                 *

en önskan att älskas fast jag var fel
bara i sången kunde vi mötas

i sorgebearbetningens
skepnad läste jag mitt brev
du lyssnade, jag vill tro
att vi kommer att ses

                  *

en hand som stryker ett grånande hår
hos henne var jag aldrig fel
hon ler fast rösten är borta

                   *

lakrits-kolan i påsen
när han kom på besök
och hans envishet, aldrig hade han fel
fotografiet var förstås spegelvänt

                      *

doften av ladugård och värme
kärlek och snustorr humor
kaffe på fat och pump i köket
på sängkanten Gud som haver
barnen kär….

                *

cykelfärden bakom hans rygg
genom en levande tall allé
han blev sen en rullatormästare

                  *

hon som instruerade min syster och mig
att sitta som fina damer gör
oj vad vi övade med skralt resultat
vi damp ner på stolen och fnissa i smyg

                 *

den första luftmadrassen
som var gul och röd
reklamtryck för Kelloggs flingor
lotteriet var hans lindebarn

                 *

hans stolthet bakom ratten
i den stora svarta bilen
en sommardag när jag var fyra
och mötte hennes skrattande ekorrblick

                    *

hans spännande berättelse
om båtfärden till ”Amerikat”
en morgon i kökssoffan
sen fick han en egen familj

                   *

den djupa vänskapen som befriade modet
värdigheten han visade
när han gick dit andra gått före
en grå novemberdag

                      *

du som skrev på en servett
den här boken måste ni läsa
den handlar om den Utmätta tiden
du visste att din tid var knapp

                     *

du som var studiekamrat genom många år
från hjärtlungräddning
till högskolepoäng och uppsatsbryderi
sista kursdagen i maj var din stol tom

                    *

hon som brann för dem
som inte platsade i mallen
hittade vägar att nå
näsduken hon räckte mig
när min sorg var stor
gräset var som grönast
när hon lämnad

                    *

hon som vägrade skilja sig från mig
fylld av liv
men svår att förstå
tvära var kasten ibland

                  *
och hon som var magisk
när jag var barn
sprudlande av liv
en hårfrisörska
som gjorde människor vackra
det var magi för ett litet barn

                *

hon som fick oss
att sjunga
på en trappa av sten
stämgaffeln fram
tonerna delas ut
hennes händer leder oss
på den smala gatan
bland vespor i mängd
samlas människor
för att lyssna
på svensk sommarmusik

          *

bilden av kvinnan
i tofflor
visande oss väg
genom bokskogens valv
visas på näthinnan
hon finns inte längre här

            *

 han som såg min smärta
det fysiska upphörandet omöjliggör
en fortsatt kommunikation
orden som gavs av såningsmannen
förlåtelse, överlåtelse, fokusbyte, lyssnandets kommunikation
röd, gul, grön zon
palsternacka
gromånen varierande

artist
väktare
idealist
forskare

på frågan varför
blev svaret
för en skärva av kärlek
annars vore du inte du

återstår, lyssnandet, minnet
förvaltandet, vandrandet

            *

jag minns året
vi vandrade
genom en kyrkogård
kantad av ljus

det stora korset

kullen med ljusen
under ett träd
människor som står runt omkring

I Hoppets kapell
spelade orgeln
en dalakoral

jag tänkte då att sorg
kan man känna
även för den som har svårt att leva sitt liv här

jag tänker nu vidare
på er som lämnat oss

          *

du som sökte din väg
genom livet
musiken, galghumorn
upptågen, data schacken
intensiteten, ensamheten
du blev far till tre av mina barn

           *

hon som plockade
blåbär med stor nit
alltid hade rätt
med vitt grånande hår
satt hon med huvudet tätt intill sin bror
vid vårt sista möte

           *

han som lärde mig spela
badminton vid Öjarens strand
han organiserade kusinturnering
med fast hand

           *

du som kallade mig Äva
som funnits vid min sida
så länge jag minns

dig ska jag minnas
när jag står vid bäcken
lyssnar till vattnet
ser dina ormbunkar
plockar dina vinbär
går stigen på berget
drar potatisfåran
ser yxan och sekatören

dricker vattnet
ur vattkällan på berget
ser det lilla barnet
som lekte med din hand

klarheten i din blick

genom smärtan
genom mörkret
i ljuset
i tacksamheten
i kärleken

fanns du
fanns vi

       *

du som visade mig vänlighet
efter en anställningsintervju
visade vägen till parken vid vattnet
diskuterade intensivt
genom åren läroplansmål
och barnsyn
skrattade och rörde om

när pandemin kom
undrade du hur jag hade det
trots att du själv visste
att din tid krympte för varje dag
på Corona säkert avstånd
fick jag ta farväl i ett kapell

    *

du som organiserade
ordnade och stöttade
oss i rollen
som andaktsledare på nätet
ingen fråga var för dum
trots aktsamhet hittade viruset vägen till dig

plötsligt en stor tomhet
var finns du nu
båten väntade dig
hemförd
avskedet en vacker webbsändning

              *

En vårdag lämnade du
mätt på livet
fiskandet och svampplockandet
du som var far till mina två äldsta barn
inga kammar kommer mer att hittas på isen
inga abborrar rökas gården
men allt är möjligt i evigheten
nu kan du lära Ola allt du inte hann
innan han lämnade oss

                    *

Du som var ett energiknippe
lämnade en sommardag
fred, rättvisa, kärlek o det goda
stod alltid på din agenda
vi tog avsked i en fullsatt kyrka

               *

Jag minns ditt röda hår
dina fantastiska dikter, dina målningar
i kommentarerna och orden
möttes vi
år efter år
du digitala vän
vi hann aldrig mötas i Mjölkboa
men i meddelande från en altan i en liten by intill
du hade fått din säng på nedervåningen
jag saknar dina nattuppdateringar
som lyste på min skärm
varje morgon

               *

Selfien på dig och mig
sitter nu på vår kylskåpsdörr
du har vandrat till ett annat land
tomheten ekar inom mig
en lillasyster ska inte vandra först

Jag ska minnas
ditt berättande
ditt kunnande
dina tokigheter
ditt skratt
din stränga röst ibland
din omsorg på gott och ont
våra lekar som små
våra duster
alla gånger som vi hjälpte varandra

Jag ska minnas
hur många barn och hur mycket packning
vi trollade in i en folkvagnsbubbla
godiset vi åt i smyg när barnen sov

Jag ska minnas dig
när tuppen gal
och hönsen springer över gården

Jag ska minnas dig
i bäckens sorl
i vinden sus
sittande på vår systerbänk

Jag ska minnas dig i en burk ringblommesalva
och i samtalen
med de som var dig kära

               *
jag stänger varligt locket
till den blå minnesasken
minns kärleken som ni alla
lämnat till oss kvar

© Eva Hedlund fd. Langrath november 2023