När Anderssons häst var ett lillgammalt föl
han gjorde sig omöjlig, det må ni tro
besvarades ofta med hånskratt och bröl
från bondgårdens boskap, från kulting till ko
Hans mor blev förbryllad av allting som kom
ur älsklingens osaligt gnäggande mun
bestämde sig för att det fick kvitta som
han hade väl druckit ur Kunskapens brunn

Den lille, han växte med åren som gick
men slutade inte att gnägga för det
om allt som han uti sitt hästhuvud fick
och sökte man tysta hans prat gick man bet
Så bonden gav upp alla sina försök
och det gjorde barnen och bondhustrun med
Ej hade man lyssnat på maken till ök
det bäst var lämna den kraken i fred

När Andersson kom för att köpa en häst
ja, då vet ni nog vilken säljaren gav
ja, just det, den kuse som gnäggade bäst
Som äntligt försvann i en flygande trav!
Om bonden var glad över lyckad affär
var det ingenting mot hans avsålda djur
som gottade sig både här, var och där
åt tuvor på vägen, ej minst åt sin tur

På lördagen bjöd sedan Andersson in
var mänska i grannskapet som ville se
hans gnäggande nyförvärv i spiltan sin
De flesta kom dit, i förväntan var de
Då började Anderssons häst gnägga glatt
om ditten och datten, och öronen blev
på åhörarsidan kaninlånga, att
knappt någon kan tro de rapporter man skrev.



11/11 2023