Är inte mycket för nyårslöften.
Tycker det känns påklistrat, klämkäckt.
Ytligt. Nyårshysteriskt.

Den klassiska bilden av nyårslöfte är väl medelsvensken som, däst efter julhelgernas excesser i mat och dryck, efter oxfilén och efterrätterna på nyårsafton, slår sig för bröstet och skanderar ett högtidligt löfte om ändrade vanor efter champagneskålandet. Champagne, som man aldrig dricker annars utan bara för att det ska vara champagne på nyår.

Och ur bakrusets raketdimmiga ångest ska det
införskaffas gymkort. Hej och hå Svensson!

Nej. Tilltalas inte av det där. Omvärdering är nåt annat.
Omvärdera och förändra kan man göra alla dar på året.
Är ingen högtidsmänniska. Inte heller kalendermänniska eller schemamänniska. Evenemang är mig också likgiltigt. För mig handlar det inte om datum utan om rytm, om perioder. Det är inte säkert att jag är på firarhumör bara för att det är en röd dag i almanackan. Jag kanske känner för biblioteket den dan.

Ser inte livet som staplar, diagram, program, kontor.
Ser livet som en organisk process. Vilket det onekligen är.
Det finns reella måsten. Som att äta mat och att betala sin hyra. Sen finns det en mängd mer eller mindre påhittade måsten. Påhittade måsten är just påhittade och där kan man med gott samvete vara vardagsanarkist. Gå sina egna vägar. Det andra tycker är kul och viktigt kanske jag tycker är en plåga i stil med att dra ut tänder. Dra ut tänder är för övrigt en betydligt mindre plåga för undertecknad jämfört med röriga sociala sammankomster.
Jag tar hellre fysisk smärta än existensångest.

Men nu till omvärderingen.
Då högtider och familjesammankomster mest genererar vantrivsel och ångest är det dags att jag slutar med det. Ibland har jag ju varit sänkt och urlakad en vecka efteråt. Och till vilket pris? Bevarandet av en tradition? I skrivande stund har jag sen snart en vecka dragits med dålig sömn, ångest, feber, svartalfer, mardrömmar, förstoppning och svettiga lakan. Av julfirandet, som jag lät mig övertalas delta i. Jag har bara mig själv att skylla: att låta sig övertalas, att gå emot sin intuition, är bara dumt.
"Tänk att det blir roligt så blir det roligt". Ptja.
Mitt mentala och fysiska tillstånd kan inte
direkt beskrivas som att ha roligt.

Positivt tänkande är en värdelös filosofi.
För mig är det en stenlagd väg mot undergången.
Föredrar analysen framför rent önsketänkande.
Man bygger inte hus på moln.

Tror inte jag är ensam om det här.
Att delta i påhittade måsten av plikt och tradition.
Men valets betydelse: att omvärdera.
Det tycker jag är intressant.

Elvis har lämnat bygget.
Gossen Ruda har gett sig iväg till de inre skogarna.