Sysslar inte med sånt
sociala spel
gissningslekar
tvetydigheter
orden draperade
i ängslig förljugenhet,
inställsamt anpassade
till grupp eller samtid
ser hur folk kråmar sig,
reserverar sig med att säga
"jag tänker att", som ett sätt
att framstå som ödmjuka,
det vill säga: det jag säger
är inte genomtänkt och
jag är beredd att ändra
det jag sa om det inte
passar dagordningen
relativ och flexibel
skall människan vara
så lyder samtidens
första bud
var en skön lirare
lös i konturerna
med kärna av deg
vad hände med
principfasthet?
är det så bra
med moralisk
flexibilitet?