affärernas musik
vanligen RnB
eller popskval
ett hån mot
all kultur
go och gla'
kexchokla'
det finns folk
som tycker det
är fyndigt, roligt
den där tanketomma
struntviktigheten, att
det ska vara käckt-vanligt
löpande bandet-vackert väder
prat om ingenting och utbytande
av vedertagna plattityder,
ingenting får sticka ut
från vanligheten
från Pripps Blå-reklamen
ekorrhjulets
andestegling
varuhusens
reklamcykler
det vill säga
högtiderna
sägs att man
inte kan flytta
ifrån sina
problem
jodå
det går
alldeles
utmärkt
nu är det så
att vissa orter
är häckningsplatser
för kälkborgare
det är i sig
lika iakttagbart
som trandansen
inre exil
eller flytta
om du inte
råkar vara
kälkborgare
förstås, då förstår
du inte ens vad jag
pratar om, liknöjt
självupptagen i
din överbelånade
lilla småstadsbubbla
har du inte huvud för
eget tänkande, nu
när reklam och
grannskap gjort
det åt dig
tar er på
en minut
det är bara
att avhöra er
verbala förmåga
med karaktär av
generisk tomhet
bakom shopping
semester, villa
konsumtion
bensinpriser
och annat
intressant
symptomatiskt
är att ni kallar
ljudfiler böcker,
att ni inte läser
i onödan, att
ni helst av allt
vill följa med
i påbuden
vilka de än
råkar vara
likt plankton
uppslukas ni
av nånting
utan att ni
märker det
carpe diem
brukar ni
säga, eller
att man ska
vara positiv
ibland leker
ni bohemer
eller rebeller
för att det
ger er nån
bra vibb
lek inte med
attribut som inte
är era, som jag hörde en
gammal punkare säga om
nu-metallens fartfräcka
H&M-juveniler som
aldrig mött raggare
med stålrör
överklassbarn
har lika mycket
hos punken att
hämta som konditorn
på diabetesavdelningen
hört människor
som vuxit upp
med tjänstefolk
kalla sig arbetarklass
här i det postmoderna
där alla kan vara
vad som helst, där
Marx ersatts av Genus
carpe diem
brukar ni
säga, eller
att man ska
vara positiv
urberget svarar
streberfebern:
det finns inga titlar
eller löner i världen
som räddar er från
lien när skelettgule
går rond