En man i kritstrecksrandig kostym ser en lätt förglömlig
person gå förbi i ett stort rum vilket råkar vara en vänthall,
foajen i ett hotell. Den lätt glömda personen verkar ha
något för sig. Ett ställ med väskor på en vagn på hjul förs

strax förbi. Förbi kommer även någon rusande och ber
mannen i kritstrecksrandig kostym ta emot och hålla i en
resväska som trycks i hans famn. Den förbirusande mannen
stannar en sekund vid vagnen med väskorna, grabbar tag i

en av dem, trycker den i en annan mans famn, rusar vidare.
Strax därefter kommer någon rusande in genom porten mot
den så här dags på dagen, väl trafikerade gatan utanför och
avlossar en 22:a mot mannen med väskan, kulor tränger då

genom lädret, in bland kläderna i denna och stannar där,
oförmögna att ta sig vidare. De sitter istället fast i en necessär
med några dyra rakdon som väskans ägare stoppat i ett härför
avsett fack. Häpet stirrar mannen i kritstreckskostymen framför

sig, han har inte ens hunnit reflektera över det som snabba
händelseförloppet. Den nu häpne mannen som tycks ha frusit
fast i golvet i vestibulen, får åter rörelseförmåga och tar sig fram
till portierdisken där en ung man på några och trettio år just

betjänat några resenärer. Den häpne mannen frågar där som om
receptionisten sett det såväl snabba som fantastiska skeendet,
men den där unge mannen tar sitt jobb med upphöjt lugn och
lyssnar med min av just upphöjt lugn på en man i kritstrecks

randig kostym med blek skjorta och blågul slips. Den mannen
verkar något upphetsad, pladdrar på om något och gestikulerar.
Av talet framgår i vilket fall att om han ej hållit med händerna
i kanterna om en brun resväska så hade skotten säkert som väl

aldrig det, gått in i hans egen kropp istället samt dödat honom
om det träffat någon så vital del som exempelvis hjärtat. Nu är
ju just hotellpersonal van vid ett och annat, så en helt vanlig
människas litet småtrista liv har plötsligt fått en skjuts och blir

sig nog som aldrig heller sig likt igen. En sådan där händelse så
som fantastisk att du aldrig skulle kunnat sätta tro till den om du
inte varit på plats själv. Och det skulle han säkert ha som kunnat
dra sig till minnes om någonting fantastiskt, dramatiskt hänt.