Den här sortens kropp
är ett slag i ansiktet
när ett kyligt regn faller
i mig,
och onda drömmar vimlar

Den är ett sätt för evolutionen
att - som Kilbergets klippor -
visa tändernas skeletala utskott
i det existentiella grinet

Nuet är litteraturens barkbåt
över ett litet barns väldiga älv i gravallvaret;
Simone Weils L'Iliade ou le poème de la force
en tröst, återfunnen i en Niemiselsk boktrave
när ytterdörrar kanske står pall;
när yttervärlden bygger palissader
kring mig
mot mina grådagar,
vars skummande bränningar slår
mot mitt yttersta
i medvetslös kraft

- men stunden och dagen är medsols bönerum
med stumma rop bakom genomskinliga speglar;
alltet ett varslande korn av sanning