Jag är toppen av ett isberg,
en knögla i isskorpan,
en ojämnhet i rappningen,
ett ord i ett främmande språk,
ett andetag i en världsomspännande syresättning,
konsensusens inneboende motsättning

Jag försöker mildra min historiska ondska
- som är större än lagens bokstav -
genom att skrämma ödlor & ormar av landsvägen,
släppa ut insekter ur lusthuset
och flytta pinnar
och skogsmaskiners tappade skruvar & muttrar
från mountainbikestigar
och vägrenarnas rullskidestråk
- men det räcker inte långt
ens i det magiska tänkandet
för toppen av ett isberg,
en knögla i isskorpan,
en ojämnhet i rappningen,
ett ord i ett främmande språk,
ett andetag i en världsomspännade syresättning,
eller konsensusens inneboende motsättning,
medan sagan kniper käft
i djupaste skogen,
omutlig
i sin blåslagna tystnad,
raklång
i skvattram
och sprängörtens kvartssamtal