Han går hem
Han
Han är mörk
dyster
lika skräckinjagande varje gång man möter honom
Han är vulgär
smaklös
opålitlig
elak
Han river upp sår
som inte läker
Han kan inte hjälpa det
men Han trampar upp stora spår
ändå förfinar vi Honom hela tiden

Och det var inte meningen att Han skulle bli sådan
som Han blivit

Han går
Han kommer och går
Han kommer och går precis som han vill
ofta med oväder i hälarna
titt som tätt
åska
svarta moln
och regn
ibland hagel
blixt och dunder
längs långa gator
utan skydd

Det enda Han vill är att ha solsken
i sitt fönster

Hem
Han går hem
men Han minns inte var hem var
hans närminne är ett minne blott
Han söker sig till andras boningar
söker sig till andras huvuden
gör intrång
Han sitter där och gnäller
skriker
och skäller
Han sitter där och plockar stenar
i någon annans huvud
Han sitter där och tittar ut
genom någon annans ögon
som om de vore hans fönster
Han bestiger berg
som om de vore hans näsa han besteg
Han joggar i motvind mot andetagen
som om det vore Hans mun
som om det vore Hans lungor

Han gör intrång
Han kommer och går
i andras huvudet
plockar sten
och kastar
krossar glas
krossar ögon
krossar ögon som om de vore glas

Han är ångest
Han går genom hat
Han blev kärlek