Jag känner hur jag strider med min själ och ande

Min livsvilja börjar rinna ut i sanden

Mitt innersta vill lämna mitt skal

Mitt hjärta är så skadat så det orkar inte mer

Min hjärna är så omtumlad så den kan inte tänka klart

Mina ben orkar inte bära mig mer

Mina armar vill inte mata mig mer

Mina ögon vill stänga sig för evigt


Vad skall jag göra?


Då hörs en röst som viskar i mitt ena öra:

-Skärp dig...Du har 2 underbara barn att leva för, tänk på dom....


Tack, för att du väckte mig ur min mardrömslika dvala.